Gnällande

I mitt allra första blogginlägg skrev jag: ”Men tänk om det bara blir gnällande över sånt som jag anser orättfärdigt, orättvist, dumt, förnedrande, förtryckande? Vore det inte bättre att skriva om positiva saker än om negativa?” Och det fick jag en reaktion på – ”akta dig så att du inte blir en gammal gnällig gubbe”.

Jag har ett par ”idoler” i min bibel. Gestalter som jag ser upp till. En av dem är Jeremia. Gud kallar Jeremia till att vara sin budbärare när Jeremia är mycket ung – en tonåring. Jeremia protesterar: ”Nej, Herre, min Gud, jag duger inte till att tala – jag är för ung!” Gud övertalar honom med fagra löften: ”Jag är med dig och jag skall rädda dig”. Jeremia tar med stor vånda på sig uppdraget.  Som ung, finnig tonåring stegar Jeremia upp till sin konung med sitt budskap från Gud: ”Är det att vara konung, att pråla med cederträ? ”Du har inte ögon för annat, inte tanke på annat, än att roffa åt dig, att låta oskyldigt blod flyta och hänge dig åt våld och tyranni.” Populärt? Knappast. Och inte blev han mer populär i vare sig sin familj eller hos folket. Det går så långt att Jeremia förbannar den dag han föddes: ”Ve mig, min mor, att du födde mig, en man som ständigt råkar i tvist och träta med hela världen!”. Till sin uppdragsgivare säger han: ”Varför måste jag ständigt plågas, varför är mitt sår obotligt? Det vill inte läka. En sinande bäck har du blivit för mig, ett vatten som sviker.” Men Gud ger Jeremia nytt livsmod. Jeremia lever ett långt och innehållsrikt liv och han lämnar aldrig sitt uppdrag från Gud, hur obekvämt det än skulle bli att säga de ord Gud lägger i hans mun. Jeremia dör gammal. Och kanske som en ibland gnällig gammal gubbe som aldrig ger upp sin ungdoms ideal.

Jag tror att vi behöver unga människor som säger ifrån, som vågar protestera, som är uppkäftiga, som ifrågasätter, som sätter tummen på ömma punkter. Jag kanske inte alltid håller med om vad de säger – men de behövs.

Jag tror att vi behöver gamla gubbar och tanter som inte glömmer sin ungdoms blåögda ideal och värderingar, som vågar ta ställning, som gnäller över den orätt som finns. Samma här – jag kanske inte alltid kan instämma i gnället – men de behövs.

Den här veckan skulle jag kunna gnälla om en hel del, t ex:

-          Den krönikör som på lokaltidningens näringslivssida lockade mina ögon till sig med rubriken: ”Frälsningen – ut i julhandeln och shoppa loss.” Budskapet var att det är vår samhälleliga och medborgerliga plikt för att julhandeln 2012 ska slå nya rekord. ”Låt oss inte sitta på läktaren och titta på utan ta vårt gemensamma ansvar. Ut i julhandeln och shoppa loss! Konsumera precis som alla andra år. Låt oss springa fortare, snabbare och vara än mer fokuserade på att göra bra business.” Jag ska alltså ha dåligt samvete och känna skuld över att jag inte shoppar loss?! I en tid då prognoserna säger att medeltemperaturen på vår enda jord kommer att stiga minst 4 grader inom 50 år? Då vi konsumerar i Sverige på ett sätt som gör att om alla i världen skulle konsumera som vi skulle det behövas 1,5 jordklot till för att producera de resurser som behövs? Samtidigt som miljarder svälter och inte har ens det allra mest nödvändiga brödet för dagen? Nej tack, tror inte det…

-         Skolverkets regler angående avslutningar och samlingar i kyrkan. Tycker skolverket att de har den kompetens som behövs för att kunna bedöma vad som är traditioner i samband med högtider? Skulle vi inte få nämna att julen firar vi för att Jesus föddes (även om han kanske inte gjorde det just vid jultid)? Ska vi hellre sprida tro på tomtar och troll än tro på Jesus och Gud? Vad blir kvar av Lucia om det religiösa inslaget inte får nämnas?

-         TV 4 och alla reklamavbrott. ”Så mycket bättre” är ett av de bästa program TV 4 producerat. Men det blir totalt sönderhackat av alla dessa reklamavbrott. Jag betalar gärna nån tjuga extra varje månad för att slippa dränkas i all denna imbecilla reklam.

Det finns nog mer att gnälla över, men nu har jag gnällt färdigt för denna gång.

Jag önskar dej en riktigt fin advent J