tisdag 26 mars 2013
Kjell Knutas: Det stora påskskrattet
Kjell Knutas: Det stora påskskrattet: Har du hört talas om det stora påskskrattet? Inte? Det var en tradition som fanns bland de första kristna för att sedan glömmas bort till 15...
Det stora påskskrattet
Har du hört talas om det stora påskskrattet? Inte? Det var en tradition som fanns bland de första kristna för att sedan glömmas bort till 1500-talet då det återkom för att sedan förbjudas redan på 1600-talet. Glad Påsk! Ett skratt är väl inte fel under påskhelgen?
Det finns tre goda grunder för att anta att Jesus var mexikan:
1. Han var tvåspråkig.
2. Han hette Jesus.
3. Han hade alltid problem med myndigheterna.
Fast han kan också mycket väl varit italienare:
1. Han bodde fortfarande hemma som trettioåring.
2. Han drack vin till måltiderna.
3. Han var säker på att hans mamma var oskuld och hans mamma var säker på att han var Gud.
Eller var han kanske kvinna:
1. Han var tvungen att utfordra en stor mängd människor på kort varsel trots att kylskåpet var tomt.
2. Han försökte göra sin röst hörd bland en massa män som inte fattade ett dugg.
3. Till och med när han var död var han tvungen att stiga upp för det fanns fortfarande mer att göra.
Det fanns faktiskt en tradition i kyrkan som kallades det stora påskskrattet. En gång om året, vid påsk, berättade prästen en rolig historia eller ett skämt från sin predikstol – och församlingen skrattade. Det går tillbaka till de första kristnas påskskratt: vid påsknattens slut började hela församlingen skratta, dels av glädje över uppståndelsen, men också för att skratta åt djävulen och dödens och ondskans maktlöshet.
Varje skämt har en allvarlig sida. Ett skämt avslöjar en sanning som man annars kanske inte hade upptäckt bara genom tankemässigt arbete. Skämten som jag inledde med visar ett vi och de-tänkande, ens egna rasistiska och könsrelaterade fördomar, hur lätt det är att förenkla och förvränga det som är annorlunda. De visar hur Jesus finns just där – i de och de andra. Skämten förstärks av att de handlar om just Jesus – vem var Jesus, egentligen?
Ett skämt kan öppna ögonen för en allvarlig sanning. Skämt och humor kan på ett unikt vis sätta fingret på något som annars inte går att förklara, så som verklig humor i sig inte går att förklara, för då är inte humorn rolig längre och därmed ingen humor. Uppståndelsen går inte att förklara. Den kan bara drabba en som skrattet över en rolig historia drabbar.
Och om nu mitt eget kroppsliga möte med den uppståndne dröjer – glöm inte vilket yrke han hade som lovade att komma tillbaka – snickare. En hantverkare som lovar att komma snart…
GLAD PÅSK - med många skratt - det vill jag önska dig.
PS: Den här texten är till stora delar hämtad från ett predikoutkast som Henning Plath, komminister i Motala församling, har skrivit i "Svensk kyrkotidning". DS
Det finns tre goda grunder för att anta att Jesus var mexikan:
1. Han var tvåspråkig.
2. Han hette Jesus.
3. Han hade alltid problem med myndigheterna.
Fast han kan också mycket väl varit italienare:
1. Han bodde fortfarande hemma som trettioåring.
2. Han drack vin till måltiderna.
3. Han var säker på att hans mamma var oskuld och hans mamma var säker på att han var Gud.
Eller var han kanske kvinna:
1. Han var tvungen att utfordra en stor mängd människor på kort varsel trots att kylskåpet var tomt.
2. Han försökte göra sin röst hörd bland en massa män som inte fattade ett dugg.
3. Till och med när han var död var han tvungen att stiga upp för det fanns fortfarande mer att göra.
Det fanns faktiskt en tradition i kyrkan som kallades det stora påskskrattet. En gång om året, vid påsk, berättade prästen en rolig historia eller ett skämt från sin predikstol – och församlingen skrattade. Det går tillbaka till de första kristnas påskskratt: vid påsknattens slut började hela församlingen skratta, dels av glädje över uppståndelsen, men också för att skratta åt djävulen och dödens och ondskans maktlöshet.
Varje skämt har en allvarlig sida. Ett skämt avslöjar en sanning som man annars kanske inte hade upptäckt bara genom tankemässigt arbete. Skämten som jag inledde med visar ett vi och de-tänkande, ens egna rasistiska och könsrelaterade fördomar, hur lätt det är att förenkla och förvränga det som är annorlunda. De visar hur Jesus finns just där – i de och de andra. Skämten förstärks av att de handlar om just Jesus – vem var Jesus, egentligen?
Ett skämt kan öppna ögonen för en allvarlig sanning. Skämt och humor kan på ett unikt vis sätta fingret på något som annars inte går att förklara, så som verklig humor i sig inte går att förklara, för då är inte humorn rolig längre och därmed ingen humor. Uppståndelsen går inte att förklara. Den kan bara drabba en som skrattet över en rolig historia drabbar.
Och om nu mitt eget kroppsliga möte med den uppståndne dröjer – glöm inte vilket yrke han hade som lovade att komma tillbaka – snickare. En hantverkare som lovar att komma snart…
GLAD PÅSK - med många skratt - det vill jag önska dig.
PS: Den här texten är till stora delar hämtad från ett predikoutkast som Henning Plath, komminister i Motala församling, har skrivit i "Svensk kyrkotidning". DS
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)