Mat är livsnödvändigt. Mat är gott. Mat är ångestskapande.
Mat är industri. Det finns få saker som är så laddat som mat. Två av veckans
huvudnyheter handlade om mat. Hästköttsskandalen och fotbollshuliganismen.
50 ton hästkött skall återkallas och förstöras. Hästkött som
är högvärdig proteinföda och dessutom ett mycket gott kött. Jag minns ett
restaurangbesök för ett antal år sedan där jag serverades en plankstek som
smakade gudomligt – köttet nästan smälte i min mun. Jag frågade servitrisen hur
de kunde få köttet så mört och gott. Sch… sade hon och viskade i mitt öra – ”det
är hästbiff”.
Nu bryter hästköttshysterin
ut igen. Visst, det ska inte vara annat i förpackningen än det som står i
innehållsförteckningen. Självklart inte. Men att destruera högklassig mat bara
för att där finns spår av häst i det (undrar hur de hovspåren egentligen ser
ut?) – är inte det rent vansinne? I veckan kom en gammal låda fram som jag gömt
i ett skyddsrumsförråd på min arbetsplats. Det skulle städas och massor skulle
slängas. Jag lyckades med nöd och näppe rädda min låda för att se vad som fanns
i den. Se där, en mapp med handskrivna noter. Arrangemang för fyrstämmig sång +
lite instrument. Bland sångerna fanns en gammal sång utgiven 1969 som fortfarande
(dessvärre) kändes högaktuell. Text av Anders Frostensson:
”Halva världen svälter,
halva är för mätt. En hälft går i trasor, en hälft sidenklädd. En del eget
sovrum, en del ej en bädd. På vilken sida är du?Hälften saknar allting, som de andra har. Hälften tvingas döda, hälften fred vill ha. Hälften tärs av sjukdom, hälften kan bli bra. På vilken sida är du?
Bry dig ej om landet, ej om ras och språk. Se vart Kristi kärlek tvingar dig att gå. Klyftan bara växer större år från år. På vilken sida är du?”
Klistra en etikett på förpackningarna där det står ”Kan innehålla spår av häst” och sälj det, eller kanske ännu hellre, ge bort det till dem som verkligen behöver maten.
Vad har då fotbollshuliganism med mat att göra? Ärligt talat
inte mycket. Men vid fikabordet fick någon syn på en ruta i tidningen som
förklarade vad en ”Pesceterian” är. Och en ovovegetarian. Och en laktovegetarian.
(En pesceterian äter vegetabiliska livsmedel, ägg, mejeriprodukter, fisk och
skaldjur). Någon frågade ”vad är då en huligan? – någon som inte äter maten utan istället kastar den,
till exempel päron”.
Bakom skrattet finns allvaret. Huliganismen på
fotbollsläktarna är tyvärr inte någon engångsföreteelse och inte heller något
som bara förekommer där. Det finns en förråande ton lite varstans i vårt
samhälle. På läktarna – ja. Men också på så många andra platser, till exempel
på nätet i bloggar, kommentarer, hatsidor. Det räcker med att läsa läsarnas
kommentarer till någon av de stora tidningarnas artiklar på nätet. Där utkrävs
dödsstraff, tortyr, utvisning, kokning i het olja och mycket mer och ännu mer
utstuderade straffmetoder. Ofta blandat med saftiga eder och svordomar. Hur kan
det bli så att annars väluppfostrade unga män och kvinnor blir blodtörstande
huliganer som ropar hemskheter i talkör så fort de hamnar på en läktare? Skulle
dödstraffanhängarna stå fast vid sina åsikter om det gällde en nära släkting
som begått ett brott? Åsikter får alla ha, både om dödsstraff och domaren. Men måste
åsikterna framföras med ett så förråande och förnedrande och
människonedvärderande språk?
Till sist – jag önskar mig själv och er en efterlängtad varm
och skön vår!
